Mysteriet med den mördade butlern
del 10

 

’Har partybussen kommit?’, sa greven entusiastiskt där han låg i kofferten och plirade upp mot Frans.
’Partybussen?’, frågade Frans.
’Ja visst’, sa greven och satte sig upp. ’Den borde vara här nu. Vi går ner och kollar.’

Utanför slottet stod en buss full med folk och målad i regnbågens alla färger. Hög musik strömmade ut från en stereoanläggning inne i bussen.
’Var inte blyg. Häng på nu för nu blir det fest’, sa greven och la en arm om Frans.

Frans kände igen alla i bussen. Det var gamla arbetskamrater och skolkamrater och lekkamrater till honom. Alla skålade i champagne och såg så glada ut. Längst bak i bussen satt hans föräldrar och samtalade glatt med Åke. De tittade alla tre på Frans och skålade. Frans hade inget att skåla med men nickade till svar. Den nakna kvinnan var chaufför, och kocken med elefantöronen stod och pratade med henne medan hon körde.

När de svängde ut på Barkavägen höll Frans på att ramla omkull, men någon tog tag i honom bakifrån. Frans vände sig om och fick se att den som hjälpt honom att återfå balansen var butlern.
’Är inte du mördad?’, utbrast Frans.
’Vi hinner inte prata om det nu’, sa butlern. ’Det är bara ett par frågor kvar och tiden håller på att ta slut.’
’Varför ska jag svara på en massa frågor?’, frågade Frans irriterat.
’Det är viktigt’. sa butlern. ’Kommer du ihåg kocken med elefantöronen?’
’Det är klart. Han står ju där framme’, sa Frans och pekade.
’Kommer du ihåg om han hade en träsked eller en trägaffel?’
’Jag vet inte’, sa Frans. ’Jag såg bara träskaftet. Fast mest tittade jag på öronen.’
Butlern såg alldeles förfärad ut. Plötsligt stannade bussen med ett ryck
’Vi är framme’, sa butlern. ’Nu får det gå som det går.’

Frans tittade ut och insåg att de kommit till slutet av den väg där han och Åke befunnit sig förut när de hade kört fel, vägen som bara tog slut mitt i skogen. Hela sällskapet gick ut ur bussen och alla dansade iväg mellan träden. Alla utom Frans och butlern, som snart stod ensamma kvar.

’Vad gör vi här?’, frågade Frans.
’Känner du inte igen dig?’
’Jo, jag var här förut när jag hade kört fel.’
’Men du har varit här före det också, Frans.’
Frans såg sig omkring. Han hade inget minne av att ha varit här innan han och Åke körde fel..
’Fast det var länge sedan’, sa butlern.

Och plötsligt insåg Frans. Han övermannades av starka undertryckta känslor. Detta var ju den plats han letat efter och längtat tillbaka till så länge. Hålet i hans själ fylldes med varm balsam. Varje träd och buske, minsta lilla blomma, grässtrå och sten vände sig leende mot honom.

Han hade äntligen hittat hem igen.

slut

Om du blev irriterad av att läsa den här följetongen
så kan det vara ett tecken på att du är helt normal.

 

Tillbaka till kapitelförteckningen.