Mysteriet med den mördade butlern
del 2

 

Frans och Åke kom in i en stor hall med stenlagt golv. Två lampor på väggarna slängde ifrån sig ett blekt sken som nätt och jämnt räckte för att göra hallen synlig. Tre andra likadana lampor tycktes vara trasiga.

Rakt framför dem fanns en bred stentrappa. De kunde nätt och jämnt urskilja att den svängde runt åt vänster på sin väg upp genom mörkret . De kunde också höra någon springa uppför trappan, någon som redan var utom synhåll. De snabba, klapprande stegen blev alltmer avlägsna.

Frans nickade åt Åke att han skulle ta täten. Åke nickade men rörde sig inte. Frans tog täten.

Trappan tog dem upp till en korridor som ledde till höger och vänster. Det gick inte att se särskilt långt i mörkret åt vare sig ena eller andra hållet. De stannade och lyssnade. För ett ögonblick tyckte sig Frans höra något som släpades över golvet på våningen ovanför, men så var det helt tyst igen.

Frans kunde inte bestämma sig för om han skulle följa korridoren åt höger eller vänster. Till sist gick han i stället rakt fram till en ekdörr mittemot trappan.

Dörren var olåst och innanför fanns en stor sal som också låg mörk med undantag från det sparsamma skymningsljuset som försökte smyga sig in genom fönstren men snubblade på fönsterblecket och föll ner på golvet utan att ge minsta pip ifrån sig.

Trots mörkret kunde man urskilja en figur som låg orörlig på golvet mitt i rummet. Frans trevade med handen över väggen innanför dörren och hittade en knapp. Han tryckte på knappen och rummet lystes upp av en stor kristallkrona.

En gigantisk orientalisk matta täckte nästan hela golvet. Den orörliga figuren låg mitt på mattan och såg ut som en butler. Bredvid butlern låg en serveringsbricka i silver och en sönderslagen konjaksflaska . Mattan var torr så förmodligen hade flaskan redan varit tom när den gått sönder. Frans berömde sig själv för sin iakttagelseförmåga.

Det fanns något annat på golvet också. En stor klump avslöjade att något var gömt under mattan och det faktum att klumpen rörde sig lite tydde på att det var något levande.

’Är det någon där?’, frågade Frans. Det kom inget svar, men klumpen blev helt still.

’Jag söker greven’, sa Frans myndigt. Som svar kom ett hånfullt skratt. ’Söker ni greven? Haaaaaa-haaaaaaaaaaaaaaa, stackars dårar!!!’
Frans vände sig irriterad mot Åke och gav honom tecken att hålla käften. Åkes plötsliga och obegripliga utbrott började gå Frans på nerverna. Åke blev tyst.

’Som sagt’, sa Frans och vände sig till den orörliga klumpen igen, ’Vi söker greven. Greven har ringt efter polis. Det gällde visst ett mord.’
Butlern på golvet sträckte på sig och satte sig upp och gäspade. ’Greven?’, sa han och såg sig yrvaket om. ’Greven behagar sitta under mattan.’

Följ genast den spännande fortsättningen i del 3.

 

Tillbaka till kapitelförteckningen.