Mysteriet med den mördade butlern
del 6

 

’Du är en tandborste, precis som min fiol’, sa Åke.
’Vart tog du vägen förut?’, frågade Frans. Men Åke bara log och skakade på huvudet.
Kvinnan avbröt deras konversation. ’Ska vi ta reda på vad det var som lät förut?’

De gick ut genom porten och såg genast vad det var som hade låtit. Av polisbilen fanns bara kvar ett illa tilltygat, sotigt plåtskelett. Kvinnan gick fram till de ännu rykande resterna av polisbilen och tittade in i det som varit framsätet. Hon fick syn på något och sträckte sig in i bilvraket.
’Precis som jag trodde’, sa hon och plockade upp en död skata.
Frans betraktade den döda fågeln med skeptisk blick. Åke fick tårar i ögonen. ’Stackars kamel... Inte en enda släkting.’

När de kom in i slottets hall igen låg butlern på golvet nedanför trappan. Liksom förra gången såg det ut som om han hade brutit nacken.
’Är det naprapatövningar igen?’, frågade Frans. Butlern rörde sig inte. Frans gick fram och kände på honom. Han var död.

’Nu skulle jag vilja ha lite förklaringar’, sa Frans och vände sig till kvinnan.
’Jag hjälper gärna till om jag kan, men jag vet nog inte mycket mer än ni.’
Frans iakttog henne noggrannt. Hon såg helt uppriktig ut.

’Vet ni var greven är? Och varför har han ringt efter polis?’
’Butlern är ju mördad.’
’Ja nu, ja. Om han inte har snubblat. Men greven ringde ju för flera timmar sedan.’
Kvinnan tittade Frans djupt i ögonen. ’Jag märker att ni har en väldigt inskränkt uppfattning om tidens flöde. Bara för att butlern blev mördad först nu så tror ni att greven ringde till er innan det hände.’
’Ja, självklart.’
’Inget är självklart. Det kommer ni snart att förstå.’

Frans tittade på kvinnan igen, uppifrån och ner... och upp igen.
’Varför är ni naken?’
’Mina kläder är i tvätten.’
’Har ni inga extrakläder?’
’Jo, men de är i Nicaragua. Märkte ni först nu att jag var naken?’
’Jag har haft annat att tänka på än er klädsmak.’
’Ja, ni verkar lite distraherad. Ni såg inte ens att era föräldrar låg och sov i gästrummet.’
’Jo, det såg jag.’
’Tyckte ni inte det var konstigt?’
’Lite, men jag visste inte att det var ett gästrum.’
’Om jag var ni skulle jag gå upp och fråga vad de gör här.’
’Om jag var ni skulle jag sätta på mig en grön keps’, fräste Frans otåligt och sprang uppför trappan.

Kvinnan och Åke stod kvar och såg nöjda på varandra. ’Hittills går allt enligt planen’, sa Åke.

Aha, nu börjar saker falla på plats.
Men en fråga är ännu obesvarad.
Läs nu omedelbart del 7.

 

Tillbaka till kapitelförteckningen.