Mysteriet med den mördade butlern
del 8

 

’Det här är ju inte jag’, sa Frans. ’Det är Åke, min korkade kollega.’
’Alldeles riktigt’, sa mamma Vaska. ’Nu har du vunnit hundra kronor. Vill du gå vidare?’
Frans förstod ingenting och visste inte vad han skulle svara.
’Klart han går vidare’, sa pappa Burk. ’Vår son är ingen fegspelare.’
’Då kommer nästa fråga här’, sa mamma Vaska. ’När utkämpades de puniska krigen?’
’Det kommer jag inte ihåg’, sa Frans, ’men det var något med någon som hette Krister.’
Pappa Burk och mamma Vaska tittade på varandra som om de övervägde. Efter en stund nickade de båda lite diskret.
’Vi godkänner svaret’, sa mamma Vaska. ”Nu får du ställa en fråga till oss.’
’Varför ska jag göra det?’
Hans föräldrar blev tysta. De satt tysta länge, innan mamma Vaska tog till orda igen.
’Det var för svårt’, sa hon. ’Du får fråga något lättare.’
’Men varför ska jag fråga något över huvud taget?’
Föräldrarna blev lika tysta igen.
’Du vinner’, sa pappa Burk efter en stund. ’Vi kan inte svara på det heller. Du har vunnit sjuttitre miljoner. Vill du gå vidare?’
’Nej’, sa Frans. ’Jag vill bara veta vad ni gör här och vad jag gör här och vad allt det här ska betyda.’
Pappa Burk funderade en stund. Han tittade på en moraklocka som stod mellan ett par bokhyllor. Sedan viskade han något till mamma Vaska. Mamma Vaska tittade också på moraklockan och viskade något tillbaka till pappa Burk.
Frans tänkte fråga vad de viskade om men han orkade inte bry sig längre. Han sjönk uppgiven ner i en fåtölj.
’Här kommer nästa fråga’, sa mamma Vaska. ’Hur kunde en skata göra sådan stor skada på polisbilen?’
’Jag vet inte’, sa Frans. ’Jag bryr mig inte.’
’Det finns ett svar om du letar’, sa pappa Burk.
’Jag tänker inte leta’, sa Frans. ’Finns det ett svar så får ni tala om det.’
Pappa Burk tittade på moraklockan igen och vände sig otåligt till mamma Vaska.
’Kommer han inte snart?’
’Lugn. Han kommer när han ska komma’, sa mamma Vaska.
’Vem är det som ska komma?’, frågade Frans.
’En överraskning’, sa mamma Vaska.
’Han kommer komma in genom dörren där’, sa pappa Burk och pekade på en dörr i andra änden av biblioteket.
Frans tittade likgiltigt på dörren. ’När kommer han då?’
Mamma Vaska tittade på moraklockan igen. ’Nu’, sa hon.

Dörren i andra änden av biblioteket öppnades och butlern stapplade in på ostadiga ben. Han vinglade fram och tillbaka mellan bokhyllorna. Så fick han syn på Frans och lyckades släpa sig fram till honom.
’Fort’, sa han. ’Ta den här.’
Butlern tryckte en liten nyckel i handen på Frans innan han segnade ner på golvet. Han hade en kniv djupt instucken i ryggen.

Nu närmar sig upplösningen med pelikansteg.
Men du kan ta ett helt vanligt steg till del 9.

 

Tillbaka till kapitelförteckningen.