Vem är Henrik? (dvs jag)

Till skillnad från de flesta andra människor så föddes jag den 5:e november 1966.

Jag visste tidigt vilken väg jag ville gå, men har hunnit ändra mig många gånger sedan dess. Jag har bla ägnat mig åt att äta, dricka, sova, skrika lite, krypa, fyllt år några gånger, viftat glatt med armarna när jultomten kom, gått i skolan, gjort sketcher på roliga timmen och på skolfester, sålt falska lotter (Ja, jag skäms), gått gymnasiet, spelat in filmer på Super-8, gjort lumpen, festat, krupit igen (Fast av andra skäl den här gången), jobbat i butik och på inredningsfabrik, flyttat till Stockholm, pluggat på KTH (Fråga mig inte varför), jobbat med avlopp (praktikjobb), studentspex (på KTH), telefonförsäljning (Jag skäms, men det var bara i två veckor), gått Stockholms Filmskola, gjort radio, gått Skriva Dramatik på Nordens Biskops-Arnö, gjort revyer, gått Scriptwriting på RMI-Berghs, telefonintervjuare, gjort krogshower, gått ståuppkurs på DI och ståuppat.

1999 var det några som såg mig i tv-programmet "Släng dig i brunnen", och då belönades jag med det prestigefyllda Bubbenpriset och blev intervjuad i både Rapport Morgon och TV4 Nyhetsmorgon och blev Veckans Babe i Expressen och plötsligt började mina grannar hälsa på mig igen och allt var förlåtet.

Efter detta drabbades jag av storhetsvansinne och ville pröva vingarna även utanför rikets gränser. Närmast till hands låg England, eftersom det ligger inom hyfsat räckhåll och deras humor känns välbekant och språket inte heller är helt främmande.

Sedan dess har jag gjort flera hundra framträdanden på comedyklubbar framför allt i London men även runtom i hela Storbritannien, bla på Fringefestivalen i Edinburgh. Jag har också uppträtt på Irland och i Holland, Belgien, Tyskland, Kosovo, Slovenien och USA. Ja, och så Finland, Norge och Danmark också. Men det är ju inte utomlands.

De senaste åren har jag även skrivit på ett par olika filmmanus. Ett av dessa, Meningen med Hugo, är under inspelning sedan februari 2008. Premiär någon gång 2010.

Jag vill inte försöka förklara vad jag "skojar om", för det är så tråkigt. Det är som att borsta tänderna... Roligt att göra, trist att prata om.

Eller det var förresten ett dåligt exempel, för det är ju inte så roligt att borsta tänderna. Det är kanske inte så tråkigt heller, men det är något man gör bara för att man måste. Och det är förmodligen lite tråkigare att prata om det än att göra det, eftersom man gör det oftare än man pratar om det. Om man inte är tandhygienist förstås, då pratar man ju om det hela dagarna. Och hur kul är det?

 

Vill man veta mer om mig så får man maila och fråga.
Mailadressen finns på förstasidan: